Träff 1: Uppstart

Dagens plan – en översikt över dagens träff

Cirkelträffarna följer ett liknande mönster, med en inledning, diskussion om dagens tema, skrivövningar och avslutning. Skrivövningarna kan komma före eller efter temadiskussionen, och ibland sker de växelvis, när det passar bättre att varva teori och praktik.

Varje träff börjar dock med att cirkelledaren går igenom dagens plan i punktform, så att alla känner sig förberedda på vad som ska hända under träffen.

Presentation av ledare och deltagare

Vi börjar med att ledaren eller ledarna presenterar sig kort. Presentationen kan till exempel innehålla namn, ålder, bostadsort, något skrivprojekt man jobbar på eller vad man ser fram emot med cirkeln. Ta även med kontaktuppgifter som telefonnummer eller mejladress.

Sedan är det bra om varje deltagare presenterar sig kort, eftersom många känner sig tryggare i en ny grupp om andra presenterar sig. Men att presentera sig själv kan kännas både luddigt och svårt. Vad ska man säga? Hur länge ska man prata? Måste man prata…?

För att möta båda behoven föreslår vi en mycket snabb presentationsrunda, där alla enbart svarar på några få frågor, i den mån var och en vill:

• Förnamn?
• Ålder?
• Bostadsort?
• Vad ser du fram emot med skrivarcirkeln?

Den sista frågan ger tillfälle att lära känna varandra lite mer. I en digital cirkel kan alla med fördel skriva svaren i chatten. Det gör det enklare att gå tillbaka under träffen och minnas vem som är vem.

Allt är frivilligt

För att alla ska känna sig trygga att delta på sina villkor är det viktigt att komma ihåg att allt är frivilligt. Visst är det ibland viktigt att utmanas för att utvecklas, men man deltar i en studiecirkel för att man vill, efter egen förmåga, ork och lust. Ingen ska känna sig tvingad att göra en viss övning, läsa upp texter, prata eller liknande.

Att få textkritik är också frivilligt. När någon i cirkeln delar med sig av en text men inte bett om feedback är vi andra enbart stöttande – eller tysta.

Diskutera överenskommelser i gruppen

I en studiecirkel brukar man tillsammans komma överens om regler och rutiner. Det kan handla både om trivsel och trygghet och om praktiska saker som datum, tider och pauser.

Diskutera vilka överenskommelser och regler ni vill ha i gruppen. Ni kan utgå från rubrikerna här nedanför.

Hur turas vi om så att alla får prata?

Ett förslag som brukar fungera bra är att göra en ”runda” efter varje övning, där alla i tur och ordning får turas om att berätta om övningen och eventuellt läsa upp något de skrivit. Den som inte vill säga något kan säga ”pass”. I digitala cirklar kan deltagare i stället skriva i chatten. Ordningen kan vara fast, fri eller varieras – välj det som känns tryggt för gruppen. Ett annat förslag är att låta ordet vara fritt. Man kan också varva de två sätten att diskutera. Hur vill vi ha det i gruppen?

Digitala möten

På digitala möten är det bra om alla som inte pratar har sin mikrofon avstängd. Finns det några andra saker som är viktiga för oss?

Det som sägs/skrivs stannar i gruppen

När vi skriver och samtalar i gruppen kan det komma upp privat information, så det brukar kännas bra för många att ha som regel att ”det som sägs/skrivs i gruppen stannar i gruppen”. Texter som andra har skrivit får vi givetvis inte sprida utan tillstånd.

Finns det andra regler eller överenskommelser som känns viktiga för oss?

Hur och när tar vi paus?

En cirkelträff är beräknad till två timmar, så det brukar vara bra med en eller ett par korta pauser. Ett förslag är att ha en paus på 15 minuter, som börjar ungefär 45 minuter efter träffens start, dvs. om träffen börjar kl. 18 tar man paus kl. 18.45–19.00.

Ett annat sätt är att ha två korta pauser på cirka 5–10 minuter, till exempel efter 40 minuter och 80 minuter. I exemplet ovan med en träff som börjar kl. 18 skulle pauserna då bli ungefär kl. 18.40–18.50 och kl. 19.20–19.30. Om en skrivövning pågår precis då förskjuts pausen lite.

Är en paus på 15 minuter bäst för oss? Eller passar två kortare pauser bättre?

↑ Till toppen

Vilka behov av förberedelse har vi?

Vill vi ha mejl några dagar innan träffen? Påminnelse samma dag? Titta på materialet till nästa träff redan i slutet av den föregående? Olika deltagare kan ha olika behov. Försök hitta en grundnivå som fungerar för alla, och gör extra anpassningar för någon eller några vid behov.

Hur håller vi kontakten?

Kontrollera att ledaren har fått kontaktuppgifter till alla som deltar i cirkeln. Vill vi också ha andra sätt att ha kontakt mellan träffarna i gruppen, till exempel en gemensam arbetsyta på nätet, en grupp i sociala medier, en mejllista eller liknande?

Artighetsfraser och andra otydligheter

I början av varje cirkelträff kan det vara bra att kolla av allas dagsform, om det hänt något speciellt som påverkar energinivåer och humör. Vanliga hövlighetsfraser som ”hur mår du idag?” kan kännas luddiga och svåra att svara på. Är det någon som känner så i gruppen? Finns det i så fall en fråga som vi hellre vill använda? Ett exempel kan vara:

”Är det något speciellt du vill berätta om din dagsform idag, så att vi vet?”

Finns det andra vanliga uttryck eller fraser som vi tycker är otydliga? Hur kan vi säga i stället?

Om flödesskrivning

Flödesskrivande är en övning i att låta skrivandet flöda fritt. Du skriver under en kort, på förhand bestämd tid. Bry dig inte om läsbarhet, stavning eller skrivregler, och gå inte tillbaka för att rätta eller redigera. Försök inte fånga exakt varje tanke – det är oftast omöjligt! – utan skriv på så gott du kan.

När tiden gått ut är du färdig. Det flödesskrivna ska inte läsas upp för gruppen; det är inte till för någon annan än dig själv. Du kan själv läsa igenom det du skrivit om du vill, men du kan också slänga det utan att läsa. Du bestämmer!

Flödesskrivning går att använda på många olika sätt. En del tycker det är ett skönt sätt att rensa tankarna. Andra tycker det är ett trevligt sätt att komma in i lite ”flow” för att starta upp skrivandet för dagen. Några använder tekniken för att få nya idéer att jobba vidare på, till exempel genom att ta ut fem ord ur det flödesskrivna – slumpmässigt eller medvetet – och använda dem till en ny text.

En poäng med flödesskrivande är att avstå från att tänka i termer av ”rätt” och ”fel”, utan att bara skriva, utan att bedöma eller döma oss själva. Men ibland är det svårt att släppa oavslutade meningar eller stavfel, och så går vi tillbaka och redigerar fast vi inte skulle. Det är också okej. Då kan vi träna oss på att inte bedöma eller döma vårt flödesskrivande utifrån hur mycket eller lite vi redigerat i texten.

I flödesskrivning finns inget ”rätt” eller ”fel”

Flödesskrivning går som sagt ut på att bedöma mindre och skriva mer. Ibland är det svårt att komma på något att skriva, ibland hinner vi inte ens fånga tankarna, de bara flyger förbi. Det är okej.

Flödesskrivande kan kräva träning och vår dagsform kan variera. Om det inte gick ”bra” att flödesskriva idag finns det flera sätt att tänka, och alla är rätt:

• Kanske behöver du testa några gånger för att känna dig bekväm?
  Ibland är det jobbigt att prova en sak för första gången, men sen går det lättare. Ibland hjälper det att träna. Vissa saker går bättre med tiden.
• Kanske går det bättre en annan dag?
  Det som är svårt idag kan vara enklare i morgon – eller om en vecka, eller en månad. Kanske passar flödesskrivande inte just idag?
• Kanske är flödesskrivande inte något för dig?
  Det kan i och för sig vara värt att prova ett par gånger innan du bestämmer dig. Men ärligt talat: En övning du inte alls trivs med kanske är bra för någon annan, men inte för dig?

Om ”den inre kritikern”

Den kände finske kompositören Jean Sibelius skrev en gång till sin elev Bengt de Törne: ”Bry dig aldrig om vad kritikerna säger. Kom ihåg att ingen har någonsin rest en staty över en kritiker!” (Sibelius: a Close-up, Bengt de Törne, 1937)

Begreppet ”den inre kritikern” är en metafor för något inom en som kritiserar eller kommer med negativa tankar kring det man gör, känner eller tänker. När det handlar om skrivande kan vi till exempel fastna i tankar om att det vi skriver inte är bra nog eller bli paralyserade av alla olika val. Kanske tänker vi att det vi skriver inte spelar någon roll, att ingen kommer att vilja läsa eller att andra är mycket bättre. Vi kan vara så rädda för att ”misslyckas” att vi inte ens kommer igång. Sådana tankar och känslor kan göra det svårt för oss att skriva, fast vi egentligen vill.

Vi lär oss att skriva genom att skriva – även när det går dåligt

Det är genom att skriva som vi lär oss skrivandets hantverk. För att bli bra på att skriva behöver vi träna på att skriva – och det gör vi genom att skriva. Under tiden måste vi ibland stå ut med att det går dåligt. Eller att det inte går alls.

I det här studiematerialet är målet med varje skrivövning inte att ”lyckas” utan att vi ska träna och lära oss mer. Även när en övning är svår – när vi inte blir nöjda eller kanske inte får till någon text – kan vi lära oss mer om oss själva och vårt skrivande genom att reflektera kring övningen.

Vi kan till exempel fråga oss saker som:

• Vad var lätt eller svårt? Varför?
• Vad behöver jag för att kunna skriva?
• Vad hjälper och vad stjälper mitt skrivande?
• Vilka typer av övningar och miljöer passar mig bättre/sämre?
• Vilka tider på dagen och hur långa/korta pass fungerar bra/dåligt för mig?
• Vad vill jag träna på? Och, kanske ännu viktigare:
• Vad vill jag strunta i?

Avslutning

Är det någon som har några frågor kring cirkeln, träffen eller skrivande i allmänhet?

Utvärdering av dagens träff – vad fungerade bra, vad kan vi göra bättre?

Nästa gång är temat ”Att skriva regelbundet” med frågor som: ”Vilka skrivvanor passar dig?” Och ”Vilka skulle du vilja förändra?”